Har svårt att sluta tänka på våra goda grannar som just nu tillsammans med lilla dotter kämpar för hennes liv på ECMO på Astrid Lindgrens barnsjukhus.
Att hamna i den situationen som förälder måste vara det absolut värsta man kan råka ut för.
Att inte veta om sitt nyfödda barn ska överleva eller inte.
Att få veta att risken finns att man inte kan göra något mer för att hålla henne vid liv.
Det kan inte vara meningen att barn som knappt hunnit med att leva ska vara sjuka och riskera att dö.
Alla barn måste kunna få möjligheten att kunna lära sig krypa, gå, skratta, hoppa, sjunga och allt annat som barn ska göra.
Mitt hjärta brister i tusen bitar när jag tänker på våra vänner som måste gå igenom detta.
Jag önskar man kunde göra mer.
Ta bort det onda och mörka.
Underbara lilla M, jag hoppas verkligen du har styrkan att ta dig igenom detta och ge dina föräldrar så mycket kärlek som de förtjänar. Att du får chansen att se din bror skratta. Höra honom berätta vad han varit med om under dagen. Busa med honom på gården.
Jag vet att de alltid kommer älska dig och du kommer alltid finnas i deras hjärta oavsett vad som händer.
Ni finns i mina tankar hela tiden...
