Det går verkligen upp och ner hur jag tycker att det funkar med att vara själv i veckorna med vilden.
Just denna vecka var det jobb helg vilket innebär 1 1/2 vecka själva. I vanliga fall brukar det inte vara några problem men igår brast det totalt för mig.
Vi har just nu en aptrotsig tvååring här hemma som tycker det roligaste som finns är att slå och sparka sin mamma (vilket jävla beteende!! Dagis är inte alltid bra......)
Igår startade vi dagen med att mysa i soffan och ha det riktigt gosigt men sen skulle vi gå ut på eftermiddagen och då var det nåt som hände. Han skrek hela tiden vi var ute, vilket typ bara blev 15 min...
Sen satte helvetet igång. Konstant skrik, slående och sparkar mm i 4 timmar!!!!!
Så man kan lugnt påstå att jag fick ett psykbryt till slut. Inget fungerade, jag prövade att ignorera, ta ifrån saker, gå till rummet, hota, skrika mm mm mm. Vad jag än gjorde så bara eskalerade han sitt beteende.
Och ja, jag vet att det kanske inte var den bästa hanteringen från min sida men med för mycket på jobbet, för lite sömn, för mycket som händer i kroppen och en unge som var som besatt fick jag till slut nog och bröt ihop. Kan säga att maken och hans jobb inte var jätte populära här hemma just då.....
Men på onsdag är det över och maken kommer hem. Funderar på att ta semester från familjen en stund då, om jag inte ska jobba lite mer då vill säga...
Kan nån bara tala om att den här trotsperioden snart tar slut, för jag har inget tålamod kvar.
