söndag 12 februari 2012

Mina kära mentor vänner....

När min stora älskling jobbade utomlands så kom jag i kontakt med en anhörig organisation som arbetar med stöd åt anhöriga till utomlandstjänstgörande. INVIDZONEN

Den gäller idag främst Försvarsanställda och Polisen anhöriga men vi exkluderar ingen som är i behov av stöd.
Vi erbjuder olika möjligheter till stöd och utgår från det som passar den anhörige bäst.
Det är allt från mentorering, chatt, mail och telefonstöd och är idag en rikstäckande organisation och vi som är mentorer har alla varit anhöriga vid nåt tillfälle.
Denna förening är helt ideell även om de på kansliet nu äntligen är avlönade för de jobb som de lägger ner.
Den bygger alltså på att på att man ger av sin tid för att stödja andra som har någon anhörig på utlandstjänsgöring.

Igår hade vi projektmöte och tjejkväll inför kommande projekt som är på gång.

Måste bara säga vilka underbara människor dessa fruar, flickvänner, mammor, sombosar och vänner är.
Att vara utan en nära anhörig under längre tid är både påfrestande både känslomässigt, psykiskt och mentalt. Det kan även vara en berg och dalbana med både lugna och skarpa kurvor. Men självklart kan det även vara som viken annan tid som helst. Mycket handlar om inställning och vad man gör av sin "ensamma" tid.
Men att ta sig igenom detta och och sedan välja att stödja andra i samma situation, det är beundrans värt.
Och vilka vänner de är, vi kommer från lika bakgrund, olika delar av landet, i olika åldrar och med olika familjeförhållanden.
Men jag har aldrig känt mig så välkomnad och att folk öppnat sina hjärtan så fort för människor som i princip är "okända".

Vad är det som gör detta?
Att vi alla har ett osynligt band i mellan oss, där vi alla vet vad de andra gått igenom. Eller är det bara så att jag har haft turen att träffa på en grupp som är extremt öppna i sina sinnen?

Är i alla fall evigt tacksam över att dessa människor i mitt liv, för jag vet att om min älskling bestämmer sig för att ge sig ut på "nya" äventyr så vet jag att de kommer finnas där för mig. I vått och torrt och inte tröttna på att lyssna.

1 kommentar:

  1. Sånt betyder mycket... Å det är som du skriver något slags band mellan "likasinnade" och mam behöver egentligen inte sägs så mycket.,, men om man gör det så förstår man precis hur den andra känner!

    Fint!

    Å ja... Räkan är trevligt.. Speciellt kul med båtkörningen! Dom var imponerad av mig som kapten i fredags! :)

    Kram

    SvaraRadera

Hej!

Tack för att du tog dig tid att titta in här hos mig. Lämna gärna en kommentar så jag vet vem du är. Självklart är det okej att vara anonym.

Stor kram!