Inatt ska "Lillskrutt" sova borta för första gången, alltså jag vet att allt kommer gå super bra och jag litar fullt på morbror/moster och kusinen som ska vara barnvakt men det gör ont i mitt mammahjärta att veta att jag ska lämna bort honom för att roa mig själv. Jag får dåligt samvete, lite ångest och känner mig som världens sämsta mamma. Jag vet att det är helt normalt men...
Vi sitter ju ihop hela tiden annars. Lite extra mkt då "pappa" är borta så mycket. Vill ju inte att han ska känna sig helt övergiven. Vet ju redan nu att han kommer "straffa" mig i morgon så det gäller att pussa på lite extra mycket idag.
-Ni får inte glömma att pussa och krama på honom mycket. (tänk på att han har en liten höns mamma.....)
Det är så lugnt så! Pojkarna är ute på stan o slår runt nu, får se när de kommer hem. Kanske hittar lite fruntimmer på krogen ;o) Kusinen somnade för 4min sen. Lekt massa och ätit desto mer. Lilltjejen fick "mycket troligt" den diagnosen jag ställt, av doktorn idag.. Flytande Kåvepenin m fruktsmak är supergott!
SvaraRadera