Charlie vs flaskan 10-0

I och med med kommande galloperation så behöver vi få Charlie att flaskan då han inte får amma på narkosen.
Det går så där kan jag säga.
Har väl aldrig träffat på en gullunge som verkligen vägrar att ta flaskan så som han gör.
Han tar in flaskan och leker med den lite i munnen för att sen gallskrika tills han somnar.
Vi har provat tre olika flaskor med div funktioner och utformning. Jag har försökt ge honom, pappa har försökt, bvc har försökt men han total vägrar.
Det enda som nu är kvarstår är att han helt enkelt får acceptera läget när väl operationen kommer.
Så är det någon där ute som har något bra tips så får ni gärna dela med er av det.

När Charlie kom till världen.....

Det har tagit ett tag men nu känner jag att jag är redo att skriva.
Vill bara varna för att detta inlägg kan bli ett väldigt låååångt inlägg!

Den största anledningen till att jag kommer skriva om min förlossningsupplevelse är för att jag vill komma ihåg i framtiden hur tacksam jag är över att jag fick en normal och förhållandevis lätt förlossning denna gång.

Jag kan snabbt bara dra en kortis om min första förlossning. Någon gång kanske det kommer ett inlägg om den men inte just nu.

Jag hade en ganska jobbig förlossning med storebror. Ett galet intensivt öppningsarbete och ett snabbt avslut med sugklocka.
Varken jag eller maken kände oss trygga, hörda eller sedda under den förlossningen och vi visste väl inte riktigt vad vi kunde förvänta oss eller vad vi kunde ställa för krav på stöttning, varken under eller efteråt och jag kände mig överkörd, utlämnad och näst intill utsatt för ett övergrepp. Dessa känslor har jag förträngt ganska bra då jag egentligen inte gått igenom min förlossning med någon efteråt professionellt.

Har inte sett detta som ett direkt problem innan det nu var dags för att gå igenom en ny förlossning inom kort. Jag har från mitt första inskrivningssamtal på MVC tagit upp detta med min barnmorska och vi har både jag och maken fått prata med barnmorskan, läkaren och även varit på samtal på Animamottagningen på Huddinge Sjukhus. Vi gick en uppfräschningskurs på profylaxen och skrev ett tydligt förlossningsbrev med hur vi upplevt våra första förlossning och vad vi ville göra annorlunda denna gång.
Trots detta så blev jag bara mer och mer nervös inför den kommande förlossningen och det blev inte bättre av alla skriverier om den bristande förlossningsvården i Stockholm.
När de första små tecknen kom på att förlossningen var nära så fick jag panik. Här måste jag ge min make all eloge för det stöd som han gav mig.

BF kom och gick vilket förvånade oss då storebror kom i vecka 39 +5.
10 dagar över tiden så hade vi varit på överburenhets UL och haft ett MVC besök som bara gjorde mig förbannad. Vi var mer än redo för bebis ankomst. Vaknade vid 05.15 på morgonen och behövde gå på toaletten. Inser då att, jo jag har nog sammandragningar och de kommer med jämnt mellanrum. Började klocka dem och de kom med ca 5 min mellanrum. Väntade en stund med att väcka maken, men kl 06.00 kände jag att det var dags. Vår barnvakt hade minst 1h framkörning så det gällde att inte dra ut på tiden med att ringa dem och med tanke på att första förlossningen tog 10h från första värken tills att storebror var ute så visste vi att denna kunde gå snabbare.
06.30 ringer jag in till förlossningen då vi kommit fram till att vi ville ringa dem vid ett tidigt skede, berättar om den långa framkörningen på barnvakt och får svaret att kom in när ni kan men ring när ni är på väg.
Inser samtidigt att den där timmen nog inte kommer räcka då jag nu har ca 3 min mellan värkarna och börjar känna mig lite stressad över detta. Ringer en granne som lovar att ta storebror till den "riktiga" barnvakten kommer.

Hahaha hann självklart med en bild i värkarbetet. Minen beror på att jag är fullt upptagen med att andas.

Strax efter 08.00 kommer vi in till förlossningen. Känner fortfarande att jag har andningen, värkar och smärta under kontroll men värkarna kommer tätare och blir mer intensiva. Får ligga med CTG i ca 40 min och vi känner av att personalen är lite stressade. Vi var medvetna om hur deras situation var innan så känns det ändå okej. Vi har ju ändå gjort detta en gång tidigare och vi är ju på plats om något skulle hända. Efter ca 50 min så gör de en första undersökning och jag är öppen 3cm.
3 cm herregud, jag ska ju vara öppningsdrottningen (öppnade mig från 3 cm till 9cm på 2h första förlossningen)

Vi får valet att antingen åka hem och vänta eller ta en promenad i korridoren.
Valet var enkelt, de blev en promenad. De sa åt att vara tillbaka om en timme så skulle de ha ett rum färdigt åt oss. Behövde vi så fick vi ju självklart komma tillbaka tidigare.
Under tiden passar vi på att kolla av att barnvakten kommit fram och kunnat byta av grannen.
Tror även att maken hinner med att samtal till chefen om jag inte minns helt fel, nån var det i allafall han ringde....

Efter 40-45 min är jag så kissnödig så att vi bestämmer oss för att gå in på förlossningen igen.
(Varför finns inga toaletter i korridoren utanför förlossningen ??)
Klockan är då ca 9.50. Där i korridoren känner jag att jag fortfarande har kontroll på värkarna genom att andas mig igenom dem. Tyvärr är inte rummet färdigt ännu så vi blir stående i korridoren och det var nog det värsta under hela tiden. Att stå där och höra andra föda när man själv är på väg in, det är ingen hit kan jag säga.
Slutade med att jag gick med händer för öronen genom korridoren. När vi står där och väntar så känner jag helt plötsligt i en värk hur bebisen vrider sig neråt i en spiral och smärtan tilltar avsevärt.
Säger då till maken att nu får de nog ringa efter den där narkosläkaren med ryggbedövningen för nu är det inge roligt längre.
I samma veva så får vi tillgång till rummet och den barnmorska som ska hjälpa oss. Nu är klockan ca 10.10
När barnmorskan som ska hjälpa oss kommer in i rummet så hinner jag bara tänka, åh hjälp hur ser hon ut??
Hon såg i en första anblick helt skräckinjagande ut. Med en stor knut på huvudet inlindad i en lila sjal, en landstinget handduk virad runt över axlarna som en boxare och med både ögonskugga och läppstift i en stark lilafärg så blev jag allt annat än lugn.

Jag står på tå i varje värk och känner att jag tappar kontrollen på andningen. För att ringa efter narkosläkaren så måste de först sätta en infart i armen och den försöker de sätta mitt i en värk, eller rättare sagt hon börjar och det kommer en värk. Eftersom det nu är riktigt jobbigt med värkarna så knyter jag handen så hårt att jag spränger blodkärlet hon försöker sätta infarten i.

Måste ju tillägga att barnmorskan var en helt underbar människa som med sitt sätt lugnade mig så fort hon började prata och chocken över allt lila lagt sig.
Hon inser ganska fort att det inte kommer funka med infarten och bestämmer då att jag ska hoppa upp i sängen för att kunna gör en ny undersökning.
Kl är nu ca 10.15-10.20 och man gör undersökning nr 2.
Har nog redan insett att det där med ryggbedövning det kommer jag kunna glömma men hoppet finns ju kvar.
I samma veva som vi kommer in i rummet börjar jag även "öva" på lustgasen då jag fick panik av den förra gången så hade vi bestämt att vi skulle prova den i ett "tidigt" skede denna gång.
När hon har gjort sin undersökning så konstaterar hon att hinnan buktar och att vattnet inte gått ännu.
Jo  tack, det har jag koll på.
Så hon ber mig att i nästa värk pressa på lite. Sagt och gjort, jag pressar när nästa värk kommer och tjoff där sprutar vattnet ut åt alla håll. I samma veva hör jag henne säga,
- Oj oj lilla gumman du kommer inte hinna få någon ryggbedövning för nu ska du föda barn!
Ja ha kul tänker jag, vad trodde hon annars att jag var där för??
(jag fick efteråt veta att jag öppnade mig från 6-7 cm till vidöppet i den värken)

Hon inser samtidigt att hon är själv i rummet och blir för en sekund lite stressad. Men som en skänk från ovan så kommer det in en undersköterska och frågar om hon behöver hjälp.
-JAAAA för här kommer det en bebis säger hon.

Nu har jag lustgasen i högra handen och maken i vänstra och andas som en galning i masken. Varför var det ingen som sa åt mig förra gången att lustgasen är typ ens bästa vän??
Ber maken att torka, jag tänkte mig i handen för den gled runt i hans men han trodde jag menade pannan så det går en "mikrosekund" innan jag inser att han torkar på fel ställe, - INTE DÄR i handen fräser/flämtar/skriker jag till honom utanför masken, stackarn!!

Det går väl 1-2 värkar, och sen hör jag barnmorskan säga att nu är
- Snart huvudet ute, en värk till!
Och det ända jag kan tänka på är svägerskans beskrivning av "ring of fire", jo det svider lite men är helt okej. Den är ju underbar den här lustgasen!!

Barnmorskan ber mig att ta bort lustgasen, så att jag kan andas mig igenom nästa värk (ska tydligen vara bra för att undvika att spricka..) Slänger ifrån mig masken och vrålar att:
- Då behöver jag en hand till!
Genast känner jag undersköterskans hand i min. Här är nästa stackare.....
Nu är det rätt intensivt och när barnmorskan nu säger att i nästa värk då tar du i så att huvudet kommer ut, så jag tar i allt vad jag kan och klämmer åt både maken och undersköterskans händer och krystar av bara den.
Ploff där kom en unge, inte bara huvudet,
-Oj oj oj oj här  kom en bebis och han kissar och bajsar hör jag barnmorskan skratta fram.

Alltså den där känslan när det där varma lilla bebisen glider ut, den här helt underbar! För nu vet man att det är över, typ.....

10.53 föddes Charlie, 3410kg och 50 cm lång.
Eftersom det gick så fort så finns inga anteckningar på förlossningsarbetet i min journal men 10 krystvärkar och 35 min efter att vi kom in på rummet kom Charlie.
Goa lilla galna unge som hade lite bråttom ut, varför skulle du vänta så länge för att sen spurta på upploppet?

Säg hej till en nyfödd Charlie!

Här är Charlie nu nioveckor gammal

Den här förlossningen blev allt som jag hade önskat till den första, vi hade en underbar barnmorska som kände av mig, hon styrde med en vänlig men bestämd hand och var lyhörd för våra önskemål. Maken och jag hann prata under värkarbetet och jag hade kontroll på andningen och värkarna.
Är så himla tacksam att jag fick en bra "sista" förlossning. Trots hög arbetsbelastning så kände vi aldrig av det på Huddinge Sjukhus, varken på förlossningen eller på BB.

Nu när ni träffat lillebror Charlie så kommer här även en presentation av storebror.
Säg hej till Viggo!

Grabbarna Boys!

Jag har med detta inlägg valt att börja skriva om killarna med namn så mamma, ingen fara!

V38

Den här veckan gick jag in i v38 och idag hade vi förhoppningsvis det sista BVC besöket.

Glädjande nog så ligger jag kvar på bra värden på socker, järn och magens utveckling. Något som också är skönt att vikten ligger kvar på samma som för 3 veckor sedan vilket betyder att jag inte gått upp något trots all glass som bara råkar glida ner typ varje kväll.....

Skämt och sido, det är skönt att veta att jag inte har en massa extra kilon som jag måste gå ner efter förlossningen. Räcker utmärkt med de jag har ätit mig till de senaste åren.....

För övrigt känns det verkligen som om vi är redo för bebis nu. Förlossningsbrevet är skrivet, vaggan är bäddad och kollad så att den får plats bredvid sängen utan att vi behöver möblera om hela sovrummet.

BB väskan är 95% färdigpackad, bebiskläderna ligger numer även vikta i lådan (shit vad kläder vi hade i storlek 50/56...) 

Bilbarnstolen är färdig för montering i bilen, ska bara testa vart i helgen då vi har bytt bil sedan storebror.

Ny skötbädd är införskaffad då den gamla var just gammal och ofräsch.

Som sagt, tror de mesta är på banan nu så är det bara bebis som saknas, maken har ju även gått på semester från och med idag och femveckor framåt så välkommen ut nu, vi längtar efter dig <3

Vi åkte till Forum efter att vi hämtade på dagis idag då jag haft svårt att hitta amningsbh i min storlek men idag fick jag äntligen tag på två stycken. Har även tittat på en klänning på Lindex ett tag men då sjuklönen inte direkt gör en rik så har den fått vänta. Hittade en idag i rätt storlek så nu slog jag till. Känns som en bra klänning att ha i sommar då den är ganska urringad och därav borde vara lätt att amma i. Gillar även att ryggen är så urringad.

Nu ska jag ladda inför sista säsongsavsnittet av "Revenge" med lite glass :-)

BF - 30 dagar

Igår var det 30 dagar kvar till BF.
Jisses vad tiden gått fort även om den ändå har gått sakta på något sett.
Den största skillnaden denna grav. är ju att jag sluppit oroa mig för om "pappa" kommer vara med under förlossningen eller inte. Denna gång är det lite mer praktiskt tänk inför den, vem ska ta vilden om det sätter igång mitt i natten. Vilka är hemma?, det är ju ändå starten på semestertiderna, kommer det gå lika fort denna gång som sist? Får jag chansen att ha bättre kontroll denna gång (förra gick så fort så jag hängde inte riktigt med....) mm mm mm
Vi har varit på Aminasamtal och det känns rätt bra att ha det med i journalen. Då det även råder viss kaos i förlossningsvården här i Sthlm så känns det bra att de minskar vår risk att bli iväg skickad någon annan stans.

Men nog om det!
Fogarna är äntligen lite lugnare, beror nog mest på att jag verkligen har vilat. Bebis rör sig i tydliga tidsrytmer då det verkligen dansas loss ordentligt i magen.
Ska bli kul att se om den har samma rytm när den kommer ut??

Vi längtar ju så klart efter bebis hela familjen nu även om jag tror att "storebror" inte riktigt har koll på läget, vi har försökt prata så enkelt som möjligt om det och försökt förklara att bebis kommer bo med oss sen när den kommer ut. Börjar nog bli lite mer förståeligt med alla saker vi har börjat pilla med, vagga som bebis ska sova i, bilbarnstolen mm mm.
Magen börjar bli riktigt stor och otymplig, dock så har jag även denna gång  inte gått upp så mkt ca 8 kilo hittills ( 9 kilo med storebror) så jag hoppas jag klarar mig under 10 kilos gränsen denna gång också.
De extra kilot beror nog på all glass som jag har dille på just nu, det finns inget som slår mintglass med chokladsås, vilket jag behöver fylla på kom jag nu på.....
Men men ett eller två kilo mer eller mindre spelar nog ingen roll. Har ändå ett gäng att kilon att gå ner efter grav om jag ska komma ner i min önskevikt igen....

Jag har konstant en liten fot/häl i sidan som jag i princip kan ta tag i till och från och det är både coolt och lite läskigt på samma gång.
Jag har fullt med förvärkar nu, nästan varje kväll och de håller i sig i några timmar. Då jag inte har några på dagarna så ska det bli intressant att se om de hänger ihop med när de säter igång, någon som vet??

Tänkte visa två bilder i jämförelse med "storebror"
                               
BF - 30 dagar med storebror

BF-30 dagar "bebis"

"Storebror"

"Bebis"











Visst 17 är magen större denna gång?

Nu ska jag slänga mig raklång och bli frisk, har helt tappat rösten (vilket iof är skönt för övriga familjen..... ) men nu vill jag bli frisk och bara fokusera på att den där vattenmelonen ska ut snart, ooowwiiii börjar bli nervös!!!

V 33, 50 dagar kvar.....

Nu är det 50 dagar kvar till BF.

Börjar bli lite nervös då jag tänker på förlossningen, gick ju lite fort förra gången och jag vet inte riktigt om jag vill ha det så denna gång också.
Men både läkare och BM säger ju att vi ska förbereda oss på att det kan gå ännu snabbare denna gång så det är väl bara att bita ihop.
Hoppas bara att barnvakt hinner fram........

Känns  mig faktiskt lite både snopen och snuvad på konfekten den här graviditeten. Med vilden så mådde jag ju så himla bra, inga sammandagnigar, ingen foglossningen, inge ont eller lång väntan.
Hade verkligen sett fram emot att få en lika mysig graviditet även denna gång men med maken hemma men så har det liksom inte riktigt blivit.
All min energi har ju bara gått åt att ha ont. Inte 17 hade jag en tanke på att det kan vara så uttröttande att ha ont....
Har alltid tittat lite snett på gravida som vankar fram men nu förstår jag. Kan ju knappt gå vissa dagar än mindre röra mig fort. Och att bebis nu även borrar sig längre ner i bäckenet är inte skönt!

Men nu är det ju snart bara 6 veckor kvar så ska verkligen försöka tänka mer positivt och njuta av att känna lille.... i magen.
Har konstant en liten fot (tror jag det är) utstickande på vänstra sidan, lite gosigt är det att typ kunna kittla bebis under foten.

Försökte göra en sån där magbild igen, men vår enda spegel sitter så dumt till i hallen så den fick bli som den blev.
Om ni undrar så nej, jag brukar inte gå med glasögon inne. Var på väg ut och blev återigen chockad av hur stor magen är denna gång.....
Ska försöka ta bättre bilder för att kunna jämföra med förra.



Nu sova!!!

Babynest

Börjar inse med ca nioveckor kvar till "bebis" anländer till vår lilla familj förhoppningsvis. Kanske är läge att börja se över vad vi har, vad vi gjorde oss av med och vad vi saknade sist.

Då vi ju har en liten mysgroda här hemma som gillar att sova i vår säng ganska ofta så har jag börjat fundera på om vi inte ska skaffa en babynest då jag antar att hela familjen kommer trängas i sängen om några veckor.
Tycker i och för sig att de är galet dyra men idag hittade jag den här sidan med väldigt söta tyger. Problemet blev ju nu då självklart vilket tyg vi ska välja (eller vi och vi, det är ju jag som kommer välja.....)

Har stjärnorna som favorit men jag vet inte...

Har ju hittat det sötaste tyget med ugglor som jag tänkte göra lakan av, å andra sidan så är det ju våra lakan som ska matchas...
Ljust eller mörkt tyg, vilket är smidigast?

Mörkt då kommer alla "slem" fläckar att synas väldigt väl men å andra sidan på det ljusa så kommer ju alla andra fläckar att synas....

Hm tål att tänkas på.....

Lugn helg och fortsatt sjukskriven....

Helgen har verkligen varit bra om än vääldigt lugn då jag ju fick order om att ta det lugnt ifredags när jag var hos barnmorskan. Var hos läkaren idag och allt såg bra ut, så ingen bebis p g ännu och det är ju skönt. Har dock en stegrande foglossning som inte vill bli bättre trots hur mkt jag än vilar så jag är nu fortsatt sjukskriven fram till BF. Skönt på det sätt för då behöver jag inte tänka på det något mer men inte lika roligt jag fick lönespecen och utbetalningsunderlaget från Försäkringskassan, hur kan man bli skyldig pengar på en lön??

Ja ja får nog grotta ner mig i det där lite innan jag helt lägger mig och dör denna månad, det är ett skämt hur lite pengar som trillar in på kontot tills räkningarna ska dras.

Så till något mycket roligare...
Vilket väder vi hade här i helgen, sol och varmt det är min melodi. Önska bara att det kunde vara liite mer av den vara nu. Om jag nu ändå ska ta det lugnt (inte för att jag har något val...) så kan man väl lika gärna göra det ute i solen i en skön stol...
Inne blir man ju bara fast i alla hjärnslöa program på tv. Hur många hemma fruar finns egentligen?
Så fram med soolen!!

Nu ska sonen sova så see ya!

Förvärkar och "puppe" chock....

Varning!
Bjuder på en lite "puppe"chock nedan för den som är känslig, kan det vara bra att veta.....

Har nu gått in i v 30 och kan inte längta mer till BF.
Foglossningen från helvetet och sammandragningarna har nu även fått sällskap av rediga förvärkar vilket idag resulterade i att jag ska vila ännu mer fram till måndag då jag ska träffa läkaren för att göra en bedömning om de kan ha påverkat livmodertappen.

Ni som känner mig vet ju hur bra jag är på att ta det lugnt och kan bara enkelt konstatera att jag är såååå uttråkad redan efter 2 hela viloveckor. Förutom att hämta och lämna på dagis så gör jag inte så mycket på dagarna och ändå så har blir det bara värre.
Hur kan det vara sådan skillnad på två graviditeter??

Med lillskrutt hade jag verkligen en dans på rosor inser jag nu så här med nr 2. Mådde hur bra som helst hela graviditeten.
Nu känner jag mest bara att det är en låååååång väntan. Längtar så efter att få träffa vårt lilla underverk. Ska bli kul att se hur lik/olik storebror h*n blir, och skönt att inte vara gravid längre.
Ganska lustigt då jag verkligen tyckte det var mysigt förra gången och verkligen såg fram emot att vara det den här gången....

Men nu är det bara 10 veckor kvar (för jag tänker inte gå över tiden!!) så det är väl dags att börja planera för den nya lilla familjemedlemmens ankomst. Vi har i alla fall bestämt att vi ska använda en vagga som funnits med sedan vi var små i familjen, måste bara bättre på lite färg här och där då den är lite "tuggad" på.
För övrigt så måste vi då skaffa ny madrass, spjälskydd för vagga, lakan, kudde, mm.
Ska leta upp någon med symaskin också då jag hittade det gulligaste tyget hos pappa för ett tag sedan som jag tänkte sy lakan av till bebis.
Sen måste vi snart ta ställning till hur vi ska göra med vagnen, vi har ju liggdelen kvar från storebror, problemet är bara att han fortfarande är ganska förtjust i att åka vagn så att bara ha honom på ståbräda på sidan av kan bli intressant.

Var och tittade som snabbast idag på den City Mini duo och en Urban Jungle Duo (eller vad de nu heter på riktigt) men vi upplevde att han knappt skulle få plats i någon av dem så det känns ju inte som en smart investering direkt. Är lite sugen på Bugaboo "nånting" duo men de är liite väl dyra och frågan är om de är så mycket större. Fördelen är att man kan välja om man vill ha den som duo eller singlevagn och det är ju riktigt smart.
Men men vi får väl köra med två vagnar till och börja med i värsta fall.

Någon som vet vart man kan "känna och klämma" på Bugaboo i Stockholm. Barnens Hus verkar inte ha dem????

Nä nu ska jag fredagsmysa lite och njuta av att ha lite sällskap här hemma.
Trevlig helg på er!





- Posted using BlogPress from my iPhone

Vardagslyx och bubbelsug

Nu har vi nog äntligen börjat återhämta oss från vår "jäkla" förkylning som vi däckade oss helt i påskas. Jag har ju självklart min min hosta kvar men den hänger nog med en stund till.
Har ju sagt att jag ska tipsa om bra vardagsmat och här kommer en rätt i repris som jag har som favorit.

Har tidigare gjort ett inlägg här om den men den är väl värd att tipsas om igen. Om hur lyxigt är det inte med lite löjrom en vardag....

Så här kommer den igen
Favoritlax 1p
smör
1 liten charlottenlök
100 gr röktlax
dill
ca 2-3 dl grädde
peppar
kalixrom

Finhacka charlottenlöken och stek snabbt i smöret. Ha i laxen som man först delar i mindre bitar (delar sig ytterligare när man steker den) peppra efter smak och ha i dillen, häll sedan i grädden. Vill man göra en lättare variant så ta matlagningsgrädde, funkar det med, låt koka ihop tills det blir riktigt krämigt. Häll upp såsen över valfritt tillbehör och toppa med en klick kalixrom.
Det bästa med den här rätten (nästan..) är att den går så fort att göra. Det tar inte längre tid än att koka pasta typ 20min. 

Jag har fått en craving, tyvärr inte en som jag kan göra något åt,  men jag är såååååå sjukt sugen på champagne, tror faktiskt att jag måste ta med en liiten flaska till BB som jag kan dricka innan amningen kommer igång.
Är annars rätt skonad från cravings bägge mina graviditeter så jag ska väl inte klaga även om jag denna gång har ett ökat behov av choklad...
Har även gått snabbare men det är väl inte så konstigt när man har en liten "tonåring" här hemma som kräver rätt mycket just nu.

Nu ska jag kolla om det är så varmt ute att jag kan ta en latte i solen.

På återseende! 

Det kommer bli en låång vår....

Ja så här spenderar jag allt som ofta mina kvällar för att bli av med de här sammandragningarna jag har.
Helgen har verkligen varit mysig med sällskap både torsdag, fredag och lördag. Så idag var förstadagen vi gjorde nåt "bara" familjen. Vi passade på att gå till lekparken och njuta av den härliga solen som var framme idag. Den var väl iof framme igår också men då åkte vi och badade med lillskrutten. Så himla kul att se honom i vattnet. Blir nog bra det här med plask & lek kursen vi bokat nu från och med mitten av mars...

Men idag i alla fall så blev det lite tid ute. Problemet var dock när vi skulle gå hem, det är typ 1,5km hem och på hemvägen fick jag sånna jäkla sammandragningar att jag knappt kunde andas.
Blev att lägga sig raklång när jag kom hem..
Kan  lugnt påstå att jag inte ångrar mitt beslut om att lämna i in min semesteransökan i fredags om att vara ledig både maj och juni.....

Blir typ chockad varje gång.....

Jag går förbi spegeln och ser denna enorma mage. Jag är i v22 och är typ nästan lika stor som när jag var i v30 med lillskrutt. Det är åtta!!! veckor bort. Hur stor kommer jag bli???
Kanske dags att byta namn på honom nu.... Är ju inte liten längre, han har blivit så stor vårt hjärta.
Förnuftig och smart är han också och jag tror nog att han börjat fatta att det är nåt som händer.
Nu har han börjat prata om bebisen i magen även om han nog inte förstår vad som kommer komma....

Tillbaka till mig :-)
Vilken skillnad det är denna gång, har mått som en skurk och har fortfarande riktigt jobbiga perioder med illamående, yrsel mm.

Apropå storlek så var jag ju redan i v 8 så stor att vissa byxor satt tajt, så man kan lugnt påstå att det är lite skillnad.
Nu finns inga bilder att jämföra med tyvärr men det har ju sina orsaker...
Som sagt, det är som natt och dag mellan dessa graviditeter, med lillskrut så hade jag en sån glassig resa, om man bortse från den lilla detaljen att maken fram till v 34 inte var tänkt att vara med under förlossningen så hade jag det såå enkelt, inge ont, ingen foglossning eller annat jobbigt.

Nu har jag sammandragningar sedan typ 6 veckor tillbaka, typ som två knivar som sitter ovanför bäckenbenet fram och i ryggen bak. Känns som om jag drattat på rumpan för min svanskota klarar inte av att sitta på en stol eller liknande utan att domna bort och göra ont. Ont i huvudet och så jäkla trött att jag verkligen får jobba med att vara vaken ibland.
Jag vet att det är jobbigare med ett barn redan men herregud att det ska behöva vara såå jobbigt trodde jag inte. Känner faktiskt nu att det kan få räcka snart.

Men nåt jag inte behöver tänka på är, vem ska vara med på förlossningen. Nu är maken hemma och det är såååååå skönt.
Om man nu bortser från att det gick helt galet fort med mitt öppningsarbete förra gången och kanske inte världens bästa avslut,  så är det skönt att veta att vi kan få en "normal" förlossning denna gång.
Vi har bokat en fortsättningskurs på profylaxen och haft ett gemensamt besök med läkaren inför förlossningen som resulterade i en remiss till Auroramottagningen på de sjukhus som vi ska föda (mer om varför i ett annat inlägg...)

Tillbaka till chocken, förutom att jag är enorm redan nu så började jag räkna på mina semesterdagar och jag skulle om jag vill gå redan till maj. Tål att tänkas på...

Nä nu måste jag gå och sova, ska ha en kundaktivitet i morgon så måste få min skönhetssömn...



Sov gott!

Ultraljud

Har haft fullt upp hela denna veckan och inte har jag mindre att göra ikväll men tänkte ändå ni skulle få säga hej till vårt kommande tillskott.

Tyvärr var bebis inte med på noterna så 100% säkra på om det är en hon eller han kan vi inte vara så det blir en överraskning.
Men är här "hen".

Säg hej till publiken!!



















Samma datum fick som tidigare så i början av juli förhoppningsvis är det dags.
Hoppas verkligen bara att barnmorskekaoset har lagt sig tills dess.....

Nu packa inför hela helgen med underbara vänner. Kommer hem på söndag full med ny energi, det vet jag!

// Frusol

Gallbesvär under graviditet...

Något jag absolut inte ens önskar min värsta vän är gallbesvär...

Under min första graviditet så fick jag ett mindre anfall i v19 och två stora anfall efter att lillskrutt hade fötts och jag kan bara säga att det är tusen gånger värre än att föda barn.

Vi satt förra veckan och pratade om detta på lunchen med några stycken och fick frågan hur det kändes??

Tycker min kollega beskrev det som jag inte har kunnat sätta ord på förut och det är:

Ren och skär dödsångest!

Kan nog lugnt påstå att jag hellre skulle föda typ 10 barn utan smärtlindring än att frivilligt gå igenom detta igen. 

Jag hade nya känningar förra helgen och även om det inte var i närheten av ett stort anfall så fick jag ändå lite panik för att gå och vänta på ett nytt anfall är lite som att vänta på en tickande bomb...

Så idag hade jag en läkartid på mvc för att höra om man kan göra något förebyggande?

Då jag inte haft något samband med vad jag ätit så ska jag nu göra både nytt ultraljud och ta en massa prover på lever mm.

Så nu är det bara att vänta och se.....

För övrigt är det snart dags för UL, ska bli spännande att se vem som är där inne, även om vi gjorde KUB UL tidigare så är det ju mycket mer man kan se nu.

Få se också om det är en liten syster eller bror, jag tror på en........

Nä nu ska jag ta min gravid trötta kropp och hoppa i säng, kan ju bara hoppas att jag sover bättre snart än vad jag gör just nu!

Sov gott! 

Femminuters metoden, typ....

Vi har ju nu under en veckas tid provat en variant av femminutersmetoden. 

Fast på vårt sätt, för att vänta femminuter har inte fungerat utan det har mest blivit en, två, en, tre minutersmetoden....

Huvudsaken är känner jag att vi inte måste sitta hos honom 1-2 timmar.

Nu går läggningen typ typ 20 minuter om vi har tur, så det är ju en jäkla skillnad!

Hoppas bara att det håller i sig, ikväll somnade han med feber stackarn, kan bara hoppas på att det inte blir något och i sånna fall att det inte påverkar detta.

För övrigt hoppas vi att hans tänder stabiliserar sig igen efter den "lilla olyckan" han hade på dagis för typ två vekor sen.

Inte kul att tappa en framtand vid 2 :-(

Ja vad mer är nytt?

Jooo, vi ska bli fyra <3

Till sommaren blir vår lilla skrutt storebror.

Har gått nästan halvvägs, så nu känns det okej att berätta.

Har ju inte varit en dans på rosor hittils därav min frånvaro här.

Har inte haft energin att lägga här helt enkelt.

Nu ska jag kolla till vår lilla feberkille och sen blir det sängen..

Återkommer med ett eget inlägg om bebis <3

Storebror mys med magen <3