För att Lillskrutt skulle sätta sig för nära kanten i soffan och trilla bakåt med huvudet före ner i bordskanten.
Han klarade sig men han fick ett litet jack som självklart blödde en del men han blev nog mest chockad. Och det var han nog inte ensam om...
Alltså när ska man vänja sig?
Förstår ju självklart att det bara är att inse att de han kommer trilla och göra illa sig, han kommer bli sjuk och säkert göra en massa saker man tycker är mindre bra men när slutar hjärtat att stanna så fort det händer något???
Ni som känner mig vet ju att jag är "Fru is" i det flesta situationerna men sen Lillskrutten kom så är det något som hänt.
Jag är så sjukt blödig.
Jag som aldrig visat en min och varit riktigt "duktig" på att inte "tjejgråta" (har liksom inte riktigt varit min grej) blir ju typ gråtfärdig minsta lilla sak numer. Visst under amningen förstod jag, med alla miljoner hormoner i kroppen men nu, det borde ha gått över...
Och det är konstiga saker jag reagerar på också??
Men det kanske är något som händer när man får barn....
Men tillbaka till Lillskrutt. Allt gick bra och han har inga men idag, men man känner sig ju som den värsta föräldern någonsin när sådant här händer. Men det är nog bara att inse, man kan inte vara där hela tiden, bara se till att minimera att något händer.
För ett "curlat" barn är inget jag vill ha!!
Efter 2år har det inte gått över=)
SvaraRaderaTvivla aldrig på att du är en bra förälder.
Se det som att han blir lika cool som morbror med ärr i bakhuvudet=)
Kram Bror
Instämmer helt fru Sol - curlade barn vill ingen ha - och det är nog bara att vänja sig. Fail by trying ingår liksom - de måste få klättra i berg hänga i trädgrenar etc åtminstone till en viss del - annars vågar de ju inte göra någonting när de blir lite större..och du har helt rätt - den ständiga oron kommer nog alltid förfölja oss oavsett...just to accept - KRAM
SvaraRaderaMin kära dotter och MrM! Jag har precis som du tidigare handlat som "fru is". Dock när ngt fysiskt hänt er, mina och andras barn, kan vara svår sjukdom eller olycksfall, har mina ben vikt sig när väl läget är under kontroll. Det bästa är att förebyggande tänka sig in i vardagliga situationer som kan hända, se till att ha kirurgstrips, vaxkompresser, vätskeersättning och omslag hemma. Vanlig tvål och vatten räcker långt! På det sättet få du en handlingsberedskap. Det som ändock varit värst som förälder och är fortfarande, efter snart 34 år, när ngn av er råkar illa ut pga av svikna känslor, orättvisa, okramratligt, sårande uppförande av sk vänner, arbetskamrater osv. Då är jag fortfarande en lejoninna på gott och ont. Ibland vet jag att ni tyckt att jag lagt/lägger mig i lite för mycket, men nu kanske du förstår känslan.
SvaraRaderaDet är inte curling att vara rädd om sina barn, det är sunt! Men låt det bli skrubbsår, små jack i huvuden osv. Det är genom "trial by learn", det enda sätt barn lär sig att undvika fara. Du ska koncentrera dig på att se till att inga SVÅRA/FARLIGA skador kan uppkomma. Typ: säkra elurtag o likn.
Kramis på er
En mamma som alltid kommer att vara er MAMMA!