10 år av saknad.....

Idag är det 10 år sedan min älskade "omma" gick bort.

Jag skulle fylla 23 år i slutet av 2000 i samband med att jag fick reda på att hon var sjuk. Det visade sig att det "höft" onda hon haft under hösten var en tumör, som dessutom hade spridit sig...
Visst visste jag var cancer var men jag kunde aldrig ana vad som var i antågande och hur snabbt det kunde gå.

I april 2001 fick jag ett samtal om att jag var tvungen att åka till henne då hon hade svårt att andas och behövde åka in till sjukhemmet. Den "omma" som jag möttes av den dagen var absolut inte min. Min "omma"var en stark kvinna som stor auktoritet. Här satt nu en trött liten dam med grått ansikte och utan någon livsglädje.
Efter den dagen kom hon aldrig mer hem....

In till sjukhemmet åkte vi och där blev hon kvar. Här någonstans så tror jag att hon gav upp. För det var inte samma underbara kvinna som mötte en när man kom på besök. Istället blev hon fräsig och bitter.

Nu är det inte så jag kommer ihåg henne utan som den underbara mormor som alltid lagade så himla god mat. Alltid med smör och på det gamla hederliga sättet. Hennes hasselbackspotatis, Oxfile provencale och fläskkottletter gick inte av för hackor. Inte heller hennes stekar med traditionella tillbehör. Hon var en mormor som var väldigt aktiv. Gick Djurgården runt minst 1 gång i veckan, hon var alltid med när vi hade t ex uppträdanden i skolan eller som när jag som sjöng i kyrkokören hade Lucia framträdanden.
Det finns en speciell lukt som jag förknippar med med henne, det är en gul liten snittblomma som jag för mitt liv inte kan komma på vad den heter just nu, men det är inte ginsten. Även om den också var väldigt  flitigt använd av henne.

Sommaren gick i över i höst och det blev November. En dag så fick jag samtalet vi alla nog hade väntat på och fasat över. Hon hade blivit sämre och hade inte långt kvar. För att hon skulle slippa vara själv så satt vi hos henne dynget runt. Vi delade helt enkelt upp dygnets timmar mellan oss.
Jag satt två nätter hos henne. Tyvärr fick hon ingen ro utan hon hade ont, var orolig och sov dåligt. Tredje natten sov jag hemma i alla fall några timmar. Sen ringde mamma. Hon hade blivit mycket sämre och nu var det dags att åka in en sista gång.

Vi samlades alla, den närmsta släkten uppe på hennes avdelning. När hon gick bort tidigt på morgonen så var vi alla samlade i hennes rum.
Samtidigt som hon tog sina sista andetag så höll jag henne i handen och strök henne över kinden.

Under det här 10 år som har gått så har jag saknat henne i princip varje dag. Jag saknade henne när jag träffade maken, när vi gifte oss, när vi köpte vår första lägenhet, när vi blev gravida och när skrutt kom.
Jag vet att hon hade varit en underbar gammelmormor .

Så idag tänder jag ett extra ljus för min älskade saknade "omma".
Du finns i mitt hjärta alltid!!!