Det här med att vara själv......

Är hemma idag, har absolut ingen röst så det kändes rätt onödigt att gå till jobbet då telefonen är mitt största arbetsredskap...

Men jag kan så här efter halva dagen säga att det är riktigt skönt att vara hemma själv för en gång skull.

Som halvtids "ensamstående" så är det vissa saker som drastiskt har ändrats sen vi fick barn. 

Förutom att man är själv med väcka, klä på, jaga runt, inte missa bussen, lämna på dagis, hämta på dagis, laga mat, äta middag, underhålla, få i säng och lägga så är det jobbigaste med att vara själv att man typ aldrig kan vara sjuk numer.

Även om man är sjuk så kan man inte riktigt bara var sjuk, ligga på soffan och sova när man vill. 

Är man två så kan man alltid få lite avlastning när den andra kommer hem men det går inte riktigt nu.

Det har verkligen funnits stunder då jag INTE varit imponerad över hur vår situation är. Som när skrutt var typ 1 månad och jag blev magsjuk. Ingen hit kan jag säga att amma samtidigt som man sitter och kräks i en hink, eller då jag fick mitt första gallstensanfall mitt i natten.

Inte riktigt heller nu då jag ska försöka hålla pli på en allt annat än icke trotsig tvååring utan röst. Visst nu är jag ganska pigg även om jag har en sjuuk smärta i stämbanden men ändå.

Tålamodet ställer ser verkligen på spets när man har en lite herre som bara skrattar åt en när man försöker få fram något. Och vart kommer det ifrån egentligen, en tvååring ska väl inte kunna visa sånna tendenser redan??

Nä nu tror jag att jag ska passa på att sova lite på soffan innan det är dags att hämta vilden från dagis.