Otillräcklig......

Ibland tar det tid att samla sina tankar och ord kring saker som sker.
När det gäller "lilla M" så är det precis så.

Hon somnade tyvärr in i fredagskväll efter att hon fick en propp i sitt tillfälliga konstgjorda hjärta.
Jag fick reda på det i lördagsmorse och sedan dess har tankarna kört galet race i huvudet på mig.
Hur gör man nu?
Hur möter man en vän som just förlorat sitt barn?
Hur finns man där bäst?
Hur överlever man som förälder?

Det är som sagt tusen tankar som snurrar i huvudet och jag kan inte ens föreställa mig hur min vän och hennes man mår.
Det enda jag kan relatera till är om skrutt skulle tas bort från mig. Och den tanken gör att jag direkt tappar andan.
Att livet kan vara så oberäkneligt. Att ett barn som föds friskt, om än för tidigt kan gå från frisk till svårt hjärtsjuk på bara en liten stund.
Varför är livet så orättvist?
Och varför är det så svårt att skriva om det?

Har försökt slutföra det här inlägget på ett bra sett i några dagar nu men tankarna kommer inte ut på nåt sett.
Så jag tänker avsluta med en dikt.


En liten ängel 

Var inte arg lilla mamma 
jag var tvungen att gå. 
När dom klippte banden, 
orkade inte mitt hjärta att slå. 

Älskade pappa, 
mitt liv blev så kort. 
Ta hand om varandra, 
när jag flyger bort. 

Jag vet att ni gråter 
och det finns ingen tröst, 
men lyssna till era hjärtan 
och ni kommer höra min röst. 

jag finns inte bland er, 
men jag finns ändå 
Jag hör era böner 
och älskar er så! 

Okänd författare

Vila i frid lilla fjäril